Jag har kommit fram till att livet är för kort. Jag har redan levt 16 år av mitt liv. Det har gått hur fort som helst. Känner att jag bara vill vara barn igen. Tiden var så mycket lättare då. Inga problem helt enkelt.
 
Idag bråkar man med kompisar hela tiden, alla snackar skit om alla, folk dricker sig allt för fulla, folk slåss, folk gör alla möjliga konstiga saker idag.

Känns bara som att jag vill komma från allt sånt här. Vill leva mitt egna liv ett tag. Utan alla kompisar, utan alla verkligen. Förutom mina djur, det är dem ända man verkligen kan lita fullt ut på. Dem ända som lyssnar på allt. Dem ända som märker om man har haft en tuff dag eller är ledsen.

Visst ni kan tycka att jag är helt knäpp just nu. Men det är faktist sant.

För tänk om jag bara kommer bort från allt ialla fall för en stund, då skulle det inte finns nått skit att snacka. Bara dem som kännt mig innan vet vem jag är. Ingen annan, ingen!

Tänk jag skulle kunna dö i morgon, vem vet. När jag dör vill jag inte att mitt liv ska vara helt kaos, då vill jag att det ska vara så bra som det bara kunde bli. Därför kommer jag dra mig undan allt nu. Inga mer fester, inga mer bråk, ingenting.

Jag är stark, vissa kanske inte tror mig. Men dem som känner mig vet att jag är en väldigt stark person. Och lägger andras saker på mina axlar, för jag bryr mig. Men ingen kommer någonsin få mig att bli svag, oavsätt vad!